Om oss / Kontakt / Vår avel

Vi är en liten familj som bor i ett hus på landet - i Västra Götaland -
några mil utanför Göteborg.

Vi älskar djur och har en småskalig uppfödning på hälsotestade katter
av utmärkt temperament.

Vårt katteri är godkänt och vi har tillstånd från
Länstyrelsen 16§ Djurskyddslagen för vår uppfödning.

  /kontakta-oss-mail.jpg
Kontakta oss

 

VÅR AVEL / Avelsmål:

Om du läst texterna om Chinchillan, dess ursprung och de nuvarande problem som rasen perser är drabbad av på: www.klassiskperser.n.nu/utseende - Perserkattens utseende utveckling från lång till kort nos - och de hälsoproblem detta medför.  - så kanske du börjat ana min filosofi / inriktningen i min avel!?

 

silvershaded.jpgJag ogillar av flera skäl åt det håll utvecklingen av perser går emot, vilket även inkluderar den (snart) forna klassiska persern / ChinchillaPersern. Visserligen är det bra ur avelssynpunkt att man gör ren utavel då och då, som att korsa in modern perser. På så vis minskar inavelsgraden, vilket alltid är en fördel för avkomman.

Dock sker utaveln åt fel håll, enligt mitt tycke. Men att försöka behålla den traditionella persern och enbart avla på det smala utbud av blodslinjer som finns idag, är inte heller ett alternativ och skulle också vara förödande för rasens framtid.

Låt mig ta det från början.  Egentligen började det med hundar och kennel för ca 20 år sedan. Jag tog idogt del av all litteratur som fanns i ämnet avel, genetik och uppfödning. Lyssnade och lärde av de äldre. Hade en mentor. Gick på hundutställningar, meriterade mina avelsdjur osv. Och även om uppfödare parade två supersnygga multichampions och sunda & fritestade föräldrar - så hände det gång efter annan att de fick avkommor som bar på ärftliga defekter,
kopplat till sin ras.


 

golden.jpgDet visade sig egentligen att man i många generationer hade sysslat med nära släktskapsavel - dvs linjeavlat och i princip sysslat med ren inavel, för att nå snabba och säkra avelsresultat. Och vår generations uppfödare fick betala priset för det, genom att närmast alla individer inom en och samma ras nu bar på många rasbundna sjukdomar.

Ja, föräldrarnadjuren var ej sjuka - men de bar många gånger på recessiva gener för dessa defekter och åkommor, och producerade en stor andel avkommor med rasgenetiska sjukdomar.

Och även om man tyckte sig ha en låg inavelsgrad - så var det ej så om man gick längre bak i stamtavlorna. Alltså en stamtavla som visade betydligt fler generationer tillbaka än dem som syntes på pappret / stamtavlan i 4 led.

Jag blev mörkrädd. Och på TV och i media började debatterna att rasa över osunda sönderavlade djur. Men uppfödarna bara höll varandra om ryggen och verkade inte vilja ta problemen på allvar.
Hela kennelvärlden stod inför en stor kris!


 

silverhona.jpgMen själv hade jag börjat bli övertygad. Jag vågade inte avla på det "politiskt korrekta" sättet längre! Och jag var inte ensam. Flera av våra genetikexpertiser hävdade också att många raser måste gå ut och avla med andra raser - för att överhuvudtaget rädda dessa raser. Ja, precis så som man gjorde förr, innan en kennelklubb slog fasta - att här har vi nu en färdig ras - ingen får hädanefter avla utanför dess "gränser" (med andra snarlika raser) - utan från och med då var det ett betydligt mer snävt blodsurval att välja på.

Att "tvingas" avla ut, med en annan (liknande) ras - anses vara en mycket drastisk och dramatisk åtgärd inom kennelvärlden, även om detta skulle kunna rädda de raser som är extremavlade och osunda.

Jag försökte in i det sista att tro på min "guru", kennelklubben och SVERAK. Men var det inte parningsproblem så var det förlossningsproblem, svaga valpar, livmoderinflammationer, eklampsi och kejsarsnitt osv osv.

Trots att jag var fostrad och inskolad i "tänket" runt renras, där Kennelklubben var "Gud" och blandrasavel dödssynd, så tog jag nu, efter över 10 år med renrasig avel, ändå steget att
testa på blandras. Av liknande raser. Resultat blev positivt!

I och med att jag beslöt att ta detta steg gick jag också ur SKK, eftersom jag inte längre kunde ställa upp på deras principer och tyckte att aveln gick åt fel håll. Dessutom är det inte heller tillåtet att blandrasavla - inom varken kennelklubben eller kattklubbar (SVERAK osv) -
då det ju helt går emot deras filosofi och riktlinjer.

Jag behöll en valp och fortsatte avla vidare på den. Och på den vägen är det... 



silverhona22.jpgSå omformades tillslut min filosofi och tankesätt kring avel, efter egen erfarenhet och tidigare kunskaper. Jag har STOR respekt inför avel. Vad vi uppfödare "sätter till världen" i form av liv. Ansvar. Ansvar mot den levande nyfödda varelsen, men även inför dess framtida hem & familj. Jag vill kunna se mina kattungeköpare i ögonen och känna att jag verkligen gjort MITT bästa!

Sedan är allt liv, just liv. Och det kan man inte bestämma och råda över. Hade man kunnat det hade inga djur blivit sjuka! Jag tror de flesta uppfödare gör sitt bästa utifrån sina kunskaper, erfarenheter och övertygelser. Även om man resonerar olika,  bör man respektera varandra.

Jag har mina erfarenheter, som jag, på sätt och vis, inte önskar att jag hade. För hade jag inte vetat vad jag vet idag - så hade jag fortsatt med renrasig avel. Jag hade då ingått i ett sammanhang och varit med i en (eller flera) klubb/ar. Nu är det inte så. För att vara sann mot mig själv och andra - så har jag istället valt att bryta mig ur, följa mitt hjärta och gå min egen väg.

 

Vad gäller mina katter så är det två raser som ligger mig mycket varmt om hjärtat och som jag har rel. lång erfarenhet av. Ja, i snart 16 år har jag haft både Chinchillaperser och Maine Coon. Avel på dem har jag haft i snart 14 år. Jag har behållit olika individer och avlat vidare på genom åren. Och då endast absolut topp-kvalitét på alla plan. Jag vågar inte tumma på något, eftersom det är jag (och mina kattköpare) som skulle få betala priset för det.

Så när jag "avlar ut" Chinchillapersern så gör jag det med "en krydda" Maine coon ;-)
Jag skojar lite när jag uttrycker mig så. På forum på internet så älskar många att raljera över blandraser och deras procent. Och till stor del kan jag ändå hålla med - för tar man sig en titt på ex: Blocket, så finns där måånga oseriösa uppfödare. Jag tycker defintivt att man skall vara påläst och bilda sig en egen uppfattning samt vara kräsen i sitt val av katt / uppfödare!

Ren och skär utavel gör att du får en friskare avkomma i första led -
enl. vår främste genetikexpert i Sverige, Per-Erik Sundgren.

Alltså - blandras (OM de är helt obesläktade med varandra) minskar effektivt risken för RASbundna sjukdomar (som ligger dolt/recessivt hos (även friska) föräldradjur
av samma ras).

DOCK kan givetvis ÄVEN blandraser bli sjuka! Det är levande varelser - och hur vi än gör,
så kommer vi aldrig komma ifrån det faktum tyvärr.

 

Nå, vad är det då som gör att väljer att matcha Chinchillaperser med just Maine coon,
och vice versa?

Maine Coon är en stor katt, ja den räknas som den största av alla kattraser. Den är mycket intelligent, vänlig och sällskaplig utan att vara en knäkatt. Den gillar att undersöka saker, är lekfull, nyfiken och påhittig - men ändå relativt lugn. Den fungerar också bra att ha som innekatt, även om den inte misstycker att få komma ut och klättra i träd och jaga lite. Det är en härdig katt som är en skogkatt från USA. Den är snarlik vår Norska skogkatt, men har ett mer fyrkantigt ansikte än den Norska skogkattens mer trekantiga.

Maine coon är en relativt sund kattras. Den har också ett väldigt vänligt temperament. Den är relativt tystlåten av sig, men när den kommunicerar brukar den ha ett speciellt läte på sina ljud som är mer: "Brrrp" med en mjuk och mild ton. Den är något mer aktiv och företagsam än Chinchillaperser, men även den är en perfekt nybörjarkatt. Liksom Chinchillan så brukar den komma bra överens med familjens övriga djur.

Genom att få in helt nytt blod i mina Chinchillalinjer i form av "en krydda" MaineCoon ;-) -
så är min önskan att få in lite större storlek och massa i avkommorna.
Så även en ännu mer lättskött päls, med mindre underull.

 

istock-6ansikten2.jpg Rent utseendemässigt så vill jag gärna åt Maine coonens "boxar" (fyrkantiga nosparti) och breda fylliga kinder. Persern tenderar att se platt och butter ut, då kindpåsarna är helt tomma och nosvecken är framträdande och närmast vertikalt hänger neråt - vilket ger en illusion av en
sur/arg katt... 

Jag illustrerar lite vad jag menar i bilden jämte - som visar två Maine coon ansikten längst upp och två klassiska perser under samt två moderna perser under dem.

Ögonen på Maine coon skall vara stora och lätt ovala. Även detta önskar jag få in i mina linjer - eftersom moderna perser
tenderar att få mer & mer
"arga" ögon/uttryck.

Ögonen på modern perser har sällan det pigga uttrycket som de alltid hade förr - men som klassisk perser fortf. oftast har.

Även Maine coonens kraftiga käke / breda haka är inte helt oviktig för uttrycket. Om hakan inte finns där, tappar katten snabbt i det bulliga och lite dockiga utseende, som jag strävar efter att uppnå i min avel.

Ovan var om den estetiska biten - dock kommer den alltid som nr. 3 och som en bonus - då jag prioriterar hälsa temperament högre.

 

 

Min nuvarande hane som jag har i avel syns på nedan foton. Han har jag själv fött upp, och så även hans far. Har även ägt hans farfar & farmor, som blev över 15 år. På hans mammas sida så äger jag även hans mor.

jesper2.jpg

jesper.jpg

Idag ägs jag "bara" av mina katter. Konstigt nog tog det mig några år att komma på att det var kattmänniska jag var, och inte hundmänniska, som jag först trodde ;-)

Jag är en riktig kattnörd ;-) och lusläser allt jag kommer över om katter och avel.

Numera går jag som sagt min egen väg, och det är en ibland smal väg. Men jag följer mitt hjärta och det jag tror på! Men man får också räkna med att få glåpord på sig av "rasfrälsta" som av olika skäl (och IBLAND med rätta) anser att blandrasavel är bland de värsta av synder ;-)

Personligen vet jag i alla fall varför jag väljer att avla så som jag gör. Det ligger som sagt många års erfarenhet och arbete bakom - innan jag valde att ta det beslutet. Ett beslut jag aldrig ångrat, och med många nöjda kattköpare. Katter jag många gånger får (och önskar) följa genom livet. Med foton, uppdateringar osv. Inte bara av nostalgiska skäl, utan även för att kunna utvärdera min avel.
Och livslång support är givet!!

Det jag önskar från mina kattköpare är att de vill ha en kärlekskatt att pyssla om som en självklar familjemedlem. Man är också medveten om att katten räknas officiellt som huskatt, då den ej har stamtavla. Därmed kan man ej ställa ut den (som raskatt)* och bör ej avla* på den. Jag önskar att alla kattungar kastreras när tiden är mogen. 

* Man kan / får ställa ut katten som kastrat - som huskatt.
* Jag säljer ibland vissa kattungar till avel, då jag har ett visst utbyte av blodslinjer med andra uppfödare av denna raskombination - vilket är viktigt för att bredda avelsbasen. Min önskan är att  - om du har avelsplaner - diskuterar detta med mig innan, av flera skäl - samt att jag då kan hjälpa dig att ta fram en kattunge bäst lämpad för avel (vilket dock ej är en garanti att den kommer hålla som avelskatt, men som iaf bär de bästa förutsättningarna för detta, som kattunge).

Är du och din familj intresserad av en kattunge från oss -
välkommen att höra av dig med din seriösa förfrågan!

Berätta om dig, din ev. familj, ditt boende, andra husdjur m.m!

Väl mött!










(Lämna tom)

Jag äger rätten till alla de foton som finns på denna hemsida.

____________________________________________

 

 

 

Välkommen till:

www.KlassiskPerser.n.nu